×
HelsinkiMissio käyttää evästeitä varmistaakseen mahdollisimman hyvän käyttökokemuksen. Jatkamalla sivustomme käyttöä hyväksyt käyttöehdot ja evästeiden käytön. Lue lisää ›
Hyväksy
HelsinkiMissio-blogi

Känner du dig ensam under pandemin?

Heidi Östling
18.03.2021

Nya restriktioner. Igen. Hur länge ska vi klara oss? Jag sitter i min etta som jag arbetat från i snart ett år när jag lyssnar på regeringens informationstillfälle. Jag funderar på de unga som jag träffat över skärmen och som ofta kämpar med känslan av ensamhet.

Många av dem har tagit del av ensamhetsarbetet och har nu länge väntat på att få prova på nya sociala situationer, att få träffa vänner, prova på någon ny hobby eller på att få träffa nya människor. Den möjligheten har nu varit begränsad i ett år och vi befinner oss fortfarande i ett utsatt läge.

På samma gång som det finns en frustration över att inte kunna göra det man vill och att friheten är begränsad har det hos en del unga som upplever ensamhet även infunnit sig en lättnad över att inte vara ensam om att uppleva ensamhet. Plötsligt känner även andra ensamhet och det är något vi talar om, något som uppmärksammas i media. Att veta att andra också är hemma för sig själva kan kännas skönt. ”Det är inte bara jag som sitter hemma och inte träffar någon – andra delar även samma upplevelse.” Kan den delade upplevelsen av ensamhet i samhället just nu även minska den subjektiva upplevelsen av ensamhet?

Ingen föds ensam

Ensamhet är psykiskt betungande men även en fysisk upplevelse. Närhet är ett biologiskt behov som vi behöver tillfredsställa på samma sätt som törst eller hunger. Vid långvarig ensamhet är därav behovet av att få närhet, bli sedd och få umgås även oftast akut. Upplevelsen av ensamhet och känslan av skam är också tätt sammankopplade. Det är lätt att beskylla sig själv för ensamhet eftersom det går att förklara och kontrollera. ”Det är något fel på mig och det är jag som är annorlunda – därav är jag ensam och har mig själv att skylla.”

Sociala relationer och att ha vänner är dessutom något som i högsta grad förväntas att vi ska klara av vilket orsakar känsla av misslyckande och en känsla av skam om det inte uppfylls. Men ingen person föds ensam även om dagens samhälleliga strukturer idag bidrar till att öka ensamhet.

Ensamhet är något vi råkar ut för genom våra erfarenheter. Våra erfarenheter påverkar sedan våra tankar, känslor och handlingar som utvecklas i interaktion med andra människor i vår närmaste miljö som å sin sida påverkas av normer. Ensamhet beror alltså mycket på den sociala situation vi befinner oss i. Just nu är vi i en pandemi och kan förklara en del av ensamheten med den yttre faktorn. Men vad händer då Corona är över? Blir ensamheten kvar hos de som tidigare lidit av det eller kan det innebära en ny början för alla?

Påverka upplevelsen av ensamhet

Ibland kan det behövas hjälp och stöd av någon annan person för att skapa förändring. Då kan ensamhetsarbetet vid HelsingforsMission var ett viktigt steg att ta för att få hjälp att komma ur ensamhet och få stöd för att skapa social förändring. I ensamhetsarbetet jobbar vi bland annat med att förstå skamkänslan kopplad till ensamhet, hur ensamhet varit närvarande i livet och på vilket sätt den kan påverka tänkandet – för att sedan fundera på och ta små steg mot hur framtiden kunde bli.

Det finns även saker du själv kan göra utan stöd av någon annan för att påverka upplevelsen av ensamhet. Det går att skapa kontakter och samhörighet med andra online eller genom telefonkontakt även om vi inte kan träffas fysiskt just nu. Här är några tips för hur det kan gå till:

  • Våga ta en första kontakt.
  • Välj några som du vill bygga upp en vänskap med.
  • Utgå från att människor vill dig väl.

 

Bild: Ella Kiviniemi

***
  
Du är inte ensam. Vi finns här för dig, ta kontakt med oss: helsingforsmission.fi/ungdomar

Heidi Östling

krisarbetare

HelsinkiMissio-blogi – Kaikki kirjoitukset

20.09.2019 –
Tuula Colliander

Voittoa tavoittelemattomien järjestöjen yhteistyö voittoa tavoittelevien yritysten kanssa herättää kysymyksiä.

16.08.2019 –
Kaisa Tuuteri

Lapsiperheen arki tuntuu välillä räpiköinniltä kiireen ja vaatimusten ristiaallokossa. Miten tästä elämänvaiheesta ehtisi nauttiakin? Perhetoiminnan vapaaehtoisen tehtävä on auttaa pysähtymään. 

16.08.2019 –
Ursula Hallas

"Yksinäisyys vanhuudessa voi toisinaan tarkoittaa rauhaa, lepoa ja vapautta valita oman mielensä mukaan. Se voi myös olla ahdistavaa ja masentavaa kaipuuta toisen ihmisen seuraan, tyydyttävän vuorovaikutuksen puutetta tai heikkoa itsetuntemusta." – Kotiliesi

17.06.2019 –
Kaisa Tanskanen

Avun pyytäminen voi hävettää, jopa pelottaa nuorta. Siksi yksikin kokemus torjutuksi tulemisesta
voi olla kohtalokas. On mahdotonta tietää, kuinka moni nuori on lannistunut apua hakiessaan ja
jatkaa yksin selviytymistä.

26.04.2019 –
Tuula Colliander

Se on suuri lupaus, joka velvoittaa. Ajattelen, että voimmeko sen ääneen lausua. Onko meistä lunastamaan sitä?

25.04.2019 –
Heidi Rouhiainen

Keskuudessamme elää näkymätön joukko ”salaa syrjäytyneitä” nuoria aikuisia, joiden mieli ei kestä kilpailuyhteiskunnan paineita. He pärjäävät ulkoisesti, mutta ovat henkisesti aivan lopussa.

21.03.2019 –
Emma Lindegren

Tulinko oikeaan paikkaan? Onko kriisini tarpeeksi iso? Entä jos vien jonkun toisen apua kipeämmin tarvitsevan paikan? Pitäisikö olla masentuneempi? Voinko tulla, vaikka jaksan yhä sinnitellä töissä?

13.02.2019 –
Maria Rakkolainen

Työ yksinäisyyden vähentämisen Näkemys-ohjelman parissa on ravistellut sellaisia itsestäänselvinä pidettyjä käsitteitä kuin ystävällisyys ja ystävyys. Miten oikein voisi ystävystyä? Miten ystävyys alkaa?

17.01.2019 –
Heidi Rouhiainen

Täydellisyyden tavoittelu on ansa, johon yhä useammat nuoret aikuiset lankeavat. Milloin itsensä kehittäminen muuttuu pakkomielteiseksi suorittamiseksi?

19.12.2018 –
Tuula Colliander

Jokainen meistä on joskus kokenut olonsa yksinäiseksi, jopa toivonut saavansa olla hetken yksin. Hetkittäinen, vapaaehtoinen yksinolo antaa mahdollisuuden omien ajatusten ja tunteiden käsittelyyn.

14.12.2018 –
Jenny Julkunen

Yksinäisyys on viime aikoina puhuttanut mediassa. Yksinäisyys herättää monenlaisia mielikuvia ja stereotypioita yksin koulunpihalla kiveä potkivasta lapsesta sadan kissan kanssa asustavaan erakkoon. Usein yksinäisyys ei kuitenkaan näy päällepäin.

15.06.2018 –
Maria Rakkolainen

Muistatko sitä lapsena koettua tunnetta vatsapohjassa, kun aamulla silmiä avatessa muistit, että on syntymäpäiväsi tai jouluaatto? Kun nuorena silmäilit välitunnilla ihastustasi? Tai menit huvipuistoon, istuit sen ensimmäiseen laitteeseen ja hymyilit odotukselle, että hui, kohta lähtee ja lujaa!

17.04.2018 –
Maria Rakkolainen

Muistan, kun olin pienenä äitini kanssa kaupan parkkipaikalla ja vanhalla naisella oli mustat vaatteet, hattu ja huntu kasvoillaan. Äitini vastasi uteluuni, että se oli suruhuntu. Merkki siitä, että nainen oli menettänyt läheisensä. Se herätti minussa hämmennystä, mutta myös kunnioitusta.

27.02.2018 –
Jenny Julkunen

Tapasin taannoin ihmisen. Hän pohti – monen meistä tavoin – kysymystä siitä, kuka ja minkälainen hän on. Hän kertoi olleensa lähestulkoon koko elämänsä yksin.

23.11.2017 –
Jenny Julkunen

Satoi vettä, kaatamalla. Työmatkapyöräilijän unelma. Ei auttanut muu kuin sonnustautua kokovartalo-goretexiin ja hypätä reippaasti satulan selkään.

04.10.2017 –
Maria Rakkolainen

Yksinäisyys voi tulla elämään pakottavana kokemuksena lapsuudesta ja nuoruudesta asti. Se voi myös hiipiä kuin varas salakavalasti elämäämme, siten että yhtäkkiä vain huomaamme sen asettuneen asumaan. Ei-toivottu vieras, mutta siinä se sitten on. Vaatien yhä enemmän huomiotamme.

02.10.2015 –
Henrietta Grönlund

Luottamus on ollut tämän vuoden sana. Se on nostettu keskeiseksi tekijäksi hallitusneuvotteluissa, taloustilanteessa ja yhteiskuntasopimuksessa.

03.06.2015 –
Henrietta Grönlund

Myötätunto on ollut kova juttu HelsinkiMissiossa jo muutaman vuoden. Arkimerkitykseltään tuttu asia avaa vallankumouksellisia näköaloja, kun siihen perehtyy.

Näytä lisää ›